Niklas hade salong i kväll igen. Denna gång var det hans docka som skulle friseras. Annars brukar det oftast vara jag som ska vara kund...

Han är en väldigt noggrann frisör...

Den här bilden hade jag tydligen sparat i en kamera som jag inte använder så ofta. Bilden är från -07 och Niklas var 3½ år.

Hittade en på Alexander också (inte i kameran ;) ) där han är ca 3 år.

Här är Sannas favoritbild på henne och Anitha. Och det är nog min också. Och kanske alla som kände henne... Det här fotot är så mycket "hon". Kommer ihåg den här helgen fotot togs... Det var midsommarhelgen 1991. Vi var ute i min mormors sommarstuga och den här dagen tog vi en promenad i skogen och på ängarna. Sanna var 2 år och det var väl lite jobbigt att ta sej fram på vissa ställen och ville bäras. Men jag kunde inte bära henne, jag var i 7:e månaden med Simon då. Så hon fick rida på Anithas rygg och hon blev överlycklig över detta....

Tyvärr gick Anitha bort den 28 september 2003, endast 38 år, och jag tänker på henne nästan varje dag. Hon finns alltid med oss. Jag saknar henne sååå himla mycket och ställer mej frågan om och om igen: "Varför??"

 Vi saknar dej oändligt, Anitha!

 

susse

4 augusti 2009 10:54

Hejsan vännen.
Vilka underbara bilder på Niklas.Super härlig kille.
Här regnar det som spö i backen. blir lite deppig när jag sitter här och inser att snart är det höst..Men var tusan blev sommarn av?? Hoppas vi får en liten släng av den snart..Annars blir det en lååång höst o vinter.
Ha de gott.
Kramisar Susse

http://www.123minsida.se/susse_69

 

Cia

4 augusti 2009 14:08

Halloj i solgasset!
Nja det var nog mer Stefans utmanande,- Du kommer aldrig fixa det! Som gjorde att jag började träna för vem ger sin gubbe rätt när det går att överbevisa? Envis som en röd gris, det är jag i egen hög person....
Tråkigt att läsa om din väninna men tyvärr får några av oss gå igenom alla svårigheter livet kan bjuda på medans andra åker räkmacka. Min bästa killkompis gick bort i canser tre månader innan min lilla Micke gick bort så det blev kaka på kaka måste jag säga. Men allt som inte sänker en stärker har jag lärt mig så det är att vara tacksam för den tid man fått tillsammans och gå vidare med en tagg i hjärtat.
Sköt om dig nu så hörs vi snart igen/Kramizar

http://www.ciabel.bloggagratis.se

 

Annika

4 augusti 2009 20:39

Hej !

Hamnade på din blogg av en slump. Jag kände Anitha, men eftersom jag är utflyttad sedan många år från Sollefteå så har jag nästan helt tappat kontakten med alla där. Jag visste absolut inte att Anitha gått bort, så himla trist och sorgligt. Vad dog hon av ? hon som var så sprudlande, i varje fall den Anitha jag mins från förr.

Kramar

 

Millan

5 augusti 2009 08:08

Underbar bild på Anitha. Har en del glada minnen med henne från vår tid på Bingon, gu va kul vi hade där ibland. Ibland vänder livet för fort.

http://millanholmberg.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Suck!!!!!!!!!!!!  Har suttit i helgen och jävlas med min blogg.... Den har liksom "fastnat" så jag har bara halva sidor när jag ska redigera. Känns surt att börja om, men alla inlägg och foton är ju kvar här.     Här hittar ni den nya! ...

     Knyckt av Carola        Att lära sig av sina barn          För dem som inte har barn är det här hysteriskt.       För dem som har barn som har passerat den här åldern är det här skitkul.      För dem som har barn i den...

I går hade vi Carola här som visade käder från Rabdido. Jättefina kläder! Det var inte så många som kom, vi var 5 stycken och hade jättetrevligt. Niklas hade ju väntat på "Lola" så länge. Hjälpte till att hänga upp kläderna som han gjorde förra gånge...

Being Barkeryd har blogcandy!  

Helena, retro-tokig har nått nästan 20000 besökare på sin blogg och passerat 30000 på sin andra blogg. Därför lottar hon sina tuppar. Vinner du får du välja tupp...Visst är dom fina?   ...