Jag hade haft en del missfall innan Niklas så medvetet väntade jag med att anmäla mej på MVC och då blev ju ultraljudet senarelagt också, I vecka 21 gjorde jag ett UL. Barnmorskan gjorde som dom alltid gör: visade bebisen och mätte både det ena och det andra. Sen satt hon tyst och det kom nåt "hm" emellanåt. Jag tyckte det tog lite tid, men sa inget. Till slut säger hon att hon vill ha en läkare som tittar också. Hon gick ut ur rummet en stund för att komma tillbaka med beskedet att läkaren var på en akutoperation.
Så jag fick vänta ca 1½ timme han kom.Väl där igen så gjordes ett nytt UL. Han gjorde samma sak som barnmorskan och tittade på mej emellanåt med ett svagt leende...
Jag började ana nånting. Han i sin tur ville ha en kollegas utlåtande också. Och när alla tittat och begrundat så får jag det beskedet att fostret hade en vätskeblåsa i nacken.
Ett typiskt tecken på att det kan va kromosomförändring.Allt var taget som ur en film... 
Läkaren erbjöd ett fostervattensprov för att få ett säkrare resultat.
Vanligtvis tar det 3 veckor tror jag att få svaret, men det skulle göras ett snabbtest i vårt fall. När telefonen ringde och jag hörde min läkares röst i andra änden, då förstod jag!! Vårt barn skulle födas med Downs syndrom.
Har inte provet visat nåt har jag fått beskedet med posten, annars får man ett telefonsamtal som jag fick... Jag visste att det gick till så.
Vi kom till MVC där både läkaren och kuratorn satt tillsammans med min barnmorska. Och så sa han DET!
Golvet bara försvann kändes det som. Sen kom FRÅGAN!! Hur skulle vi göra? Jag var i v 22+3 så än hade vi tid att skriva till socialstyrelsen om ansöka om sen abort om vi ville. Va?!  Ända in i sista dagen i v 23 kunde vi alltså göra en abort.... 
Jag satt och funderade om han var riktigt klok! Läkare skulle väl rädda liv och inte tvärtom...

Det fanns aldrig nån tvekan!! Klart att vi skulle behålla honom!!!! Vad har vi för rätt att bestämma vem som skall födas eller inte?! Jag valde inte att planera för barn för att senare göra en abort, för att han inte "passar in"!
Dikten till min ofödde son Mitt lilla liv....

Idag fick jag beskedet att allt
kanske inte står rätt till
med din lilla kropp.

Som jag längtar efter Dej!!
Du är ju min allra sista
"sladdis".

Längtar efter att få upp dej
på magen,
längtar efter att få snusa in
din doft,
längtar efter att få
älska Dej!

Kan det bli möjligt?

Vi tar livet alldeles för givet...
Vi ska aldrig ta dej för given!!

Vi får kämpa tillsammans
Du och jag...
Du behöver inte vara perfekt,
vi ska ge dej vår kärlek och
Du får vara precis
som Du är!!

Stanna hos oss...

Mitt lilla liv...

Kärlekskromosomen.....

I Sverige föds det varje år cirka 120 barn med Downs syndrom. Det är den vanligaste formen av utvecklingsstörning och beror på att det finns en kromosom för mycket i barnets arvsmassa.

Barn med Downs syndrom är senare i utvecklingen.Det första som märks är den motoriska utvecklingen. De griper, sitter och går senare än andra barn. Språk- och talutvecklingen är det som märks först. De lär sig prata senare och det tar längre tid för dem att bygga upp ett ordförråd.

Graden av utvecklingsstörning varierar mycket.  Många barn och ungdomar kan lära sig att skriva och läsa. De allra flesta kan som vuxna flytta till eget boende om man anpassar stöd efter deras personliga behov. Många klarar av vanliga hushållssysslor men kan behöva hjälp med matlagning och ekonomi. Känslolivet påverkas inte alls. Tvärtom är det deras starka sida.

I människans celler finns en komplett uppsättning arvsanlag eller DNA. De utgörs av 23 par kromosomer, det vill säga 46 stycken. Halva antalet kromosomer kommer från mamman, halva antalet från pappan. Om det blir fel när cellerna delar sig kan ett barn födas med tre kromosomer av kromosompar nummer 21. Detta tillstånd kallas trisomi 21 och ger upphov till Downs syndrom. Fostret får därmed 47 kromosomer. 

Orsaken till feldelningen känner man inte till men man vet att risken för att få ett barn med Downs syndrom ökar med kvinnans ålder. Därför erbjuds kvinnor från 35 år möjlighet att göra fostervattenprov eller moderkaksprov. Med ett sådant prov kan man med mycket hög säkerhet, över 99 procent, fastställa om fostret har Downs syndrom eller inte. Andra tester, som ultraljud, nackuppklarning, biokemisk screening, KUB och trippeltest, kan endast ge en bedömning av hur stor risken är att fostret har Downs syndrom.

Det många inte känner till är att det också finns en större risk bland mycket unga kvinnor för att föda barn med Downs syndrom.

Mellan 40 och 50 procent av barnen med Downs syndrom föds med någon form av hjärtfel. Det vanligaste felet är att det mitt i hjärtat finns en förbindelse mellan höger och vänster hjärthalva. Det är viktigt att tillståndet behandlas så snart som möjligt. Medfödda hjärtfel opereras allt tidigare med mycket goda resultat. Ett opererat barn kan betraktas som hjärtfriskt.

Om man misstänker att ett nyfött barn har Downs Syndrom används ett system som heter Halls kriterier. Det är en lista med de 20 vanligaste kännetecknen på Downs syndrom. Finner man fyra eller färre kriterier hos barnet är det aldrig fråga om Downs syndrom. Har barnet mellan fem och elva kvarstår misstanken och kromosomanalys görs. Finner man 12 kriterier eller fler är diagnosen säker - barnet har Downs syndrom.

Halls kriterier
Hur vanligt förekommande några kriterier är framgår av procenttalen inom parenteserna.

• För tidigt född och/eller underviktig.
• Muskelslapphet, hypotoni (80%).
• Dåligt utvecklad mororeflex. (Reflexen utlöses genom att man släpper barnets huvud bakåt. Barnet slår då ut med armarna och gör sedan en omklamringsrörelse (85%)
• Överrörliga leder (80%) 
• Platt ansikte (90%)
• Platt bakhuvud
• Rikligt med nackskinn (80%)
• Veck i inre ögonvrån (epikantusveck)
• Snedställda ögonspringor
• Små, vita prickar på regnbågshinnan (Bruschfields prickar)
• Lågt sittande ytteröron med få veck
• Tungan hålls utanför munnen
• Högt gomtak
• Snörvlande andning
• Korta, breda, mjuka händer med korta, överrörliga fingrar
• Fyrfingerfåran sträcker sig över hela handflatan
• Kort lillfinger, krökt inåt och med kort mellanben (klinodyktali)
• Stort avstånd mellan stortån och andra tån (så kallat "sandalgap")
• Avvikande form på höftleden (ses bara på röntgen)
• Tandavvikelser (när barnet blir äldre)

Graden av handikapp måste avgöra hur ett barn med Downs syndrom ska tränas, utbildas och stimuleras. I en förstående och stimulerande miljö kan dessa barn utvecklas väldigt mycket. Det är viktigt att föräldrarna hjälper barnet att höja sig över den nivå som tidigare varit förknippad med Downs syndrom. Vi vet faktiskt inte var gränserna går för vad en person med Downs syndrom kan utföra.

Man bör uppmärksamma det de kan göra istället för det de inte kan göra.

Känner mej bara så less...

Känner hur luften bara pyser ut...

Känns helt tomt i skallen....

Bokstäverna vill liksom inte hamna "på papperet"....

Stirrar bara på denna skärm....

Vilken underbar dag i går!!! (mer än vad man kan säga om i dag) Det är ju tur att vi får nååån liten solglimt emellanåt.

Var och tittade på hundar i går i parken. Dom är så duktiga. Vi missade tyvärr agilityuppvisningen. Men barnen blev inspirerade ändå av andra uppvisningar. Dom har hållit på att träna hopp, gå mellan pinnar och tunnel med min lilla Mindi och syrrans store Herbert. Jättekul! Kanske man ska börja med agility med Mindi. Hon verkar tycka det är kul. Fast just verkar hon inte så alert, hon ligger i sin korg och sussar så sött och Hebbe ligger och sover bredvid. Hundarna känner av det tråkiga vädret också. För Niklas är det Pippi som gäller en sån regnig dag.

Nej nu ska jag ta och sätta upp min fina ljuslykta som jag fått av min kära syster. Och en kjopp kaffe skulle inte sitta dumt....

Regn, regn, regn.... När ska detta ta slut. Snart har ju hela juli gått och det har bara pissat ner! förmodligen kommer augusti att bli kanon (som vanligt) men då börjar ju ungarna skolan... Har juli blivit något av vår regnperiod? Fy, det är sååå tråkigt!!!

I dag så kommer min syster och 2 av hennes barn från Gnarp. Det ska bli roligt att träffas igen.  På torsdag kommer två av Simons kompisar från Stockholm och på fredag kommer syrrans sambo och hennes 2 äldsta pojkar. Då kommer även Rogers dotter med sin sambo. Dom brukar brukar komma upp till nipyreveckan. Så nu ska här pusslas med bäddsoffor och madrasser så alla får en sovplats.

Nä, nu måste jag göra lite morgonkaffe så man vaknar.

Underbara sol, välkommen!! Vi har längtat efter dej! Nipyrans första dag började ju vackert och hett väder. hoppas det fortsätter så resten av nipyreveckan också...

Jag , Niklas och Alexander gick ner till parken idag för att titta på badkarsracet. Niklas var lite hängig.Han åt nästan ingen lunch heller och har varit dålig på att dricka. Han drack en festis i parken och saft när han kom hem. Korven som han fick på stan ville han absolut inte ha, och ingen middag heller hemma. Det slutade med att han somnade i en av fåtöljerna i TV-rummet. Om det har nåt samband med att han varit dålig i magen idag (och igår) vet jag inte. Det var faktiskt längesen han va det. Han fick laktosfri mjölk både i går och idag, men den ska han väl tåla? Han dricker aldrig mjölk annars.  Inte ens den laktosfria.

Han fick lite chips när han vaknat, tänkte att han kunde bli lite tördtig, men inte det heller ville han ha. Var vaken en stund men lutade sedan huvudet mot min axel och somnade igen. Och han sover fortfarande.... Stackarn...hoppas han inte blir sjuk igen, han har ju varit det i nästan 3 veckor.

Roger har spelat "slocknad" match i dag i Resele och gubbarna håller än! Dom vann stort över ungdomarna. Han var mäkta stolt!

Ska väl kolla lite vad grabbarna gör ute. Alexander har några kompisar här och det bankar så förfärligt där ute. Ska ta mej en titt...

Har följt Molly och Lukas till bussen i förmiddags. Det blev så tyst... Men tur är väl att dom kommer till veckan igen!

Det har varit dåligt väder ända sen dom kom, förutom onsdag, och nu när dom åkt hem då skiner solen. Visst är det typiskt? Man kan ju inte göra nånting när det regnar. När det var fint på onsdan så passade vi på att gå på stan en sväng. Gick på Kaffepetter och fikade. På torsdan skulle vi spela minigolf. Jaha, sken solen eller...? Nej, då kom regnet igen!! Men jag tror att dom haft det bra i alla fall. Vi får hitta på mer till veckan istället när dom kommer. Vad jag vet så skulle det väl bli lite bättre väder då. Hoppas vi i alla fall.

Nej, nu ska jag ta och röja lite så man slipper det i helgen. För till veckan, på onsdan, kommer Simons kompisar hit från Stockholm, Robin och Lova. Och samma dag kommer syrran med barnen. Då blir det livat i holken! På fredan kommer syrrans smbo också. Har jag glömt nån? Jo, kanske Rogers barn kommer också.... Och man vet aldrig, kanske fler av syrrans barn kommer också. Men vi har ett tvårumstält som rymmer 4 pers och ett mindre fyrmannatält så blir det fint väder så får ungdomarna sova i tält.  

Det tycker jag blir bra! Eller hur?

Har precis suttit och filat mina naglar som inte är av den långa sorten. Jag kan få långa naglar om jag vill, men då får jag nog bara sitta och inte göra nånting. Dom är inte av det starkare slaget. Fast även om man har korta naglar behöver dom ju skötas om för att inte se alltför hemska ut.

Tog ett nagelbad, filade, penslade på Mavalas nylon så dom kanske blir lite starkare. Målade dom i ett nästan hudfärgat lack och ett överlack på det. Faktiskt ser dom mycket längre ut nu. (önsketänkande eller...?)Om inte annat så ser dom naturligt friska ut nu.

Jag har haft syrrans barn sen i söndags, synd bara att det varit så tråkigt väder när dom varit här. Man kan ju inte göra NÅNTING. Dom åker hem i morgon (fredag) för att fira sin farfar som fyller 70. Sen kommer dom tillbaka till nipyreveckan tillsammans med övriga familjen. Då blir det fullt hus. Kul! Det är så roligt när min syster kommer, det är så tråkigt att vi inte bor närmare varann. Dom bor i Gnarp så det är ju inte jättelångt, men man kan ju inte dyka in och överaska.... Jag ser fram emot nästa vecka!!

Jag är så glad att jag gick till tandis i onsdags. Det är så skönt att vakna och inte ha ont längre. Men jag gruvar mej ändå lika mycket till nästa gång jag ska dit. Huuuga!

Nej, timmen är sen så det är väl lika bra att krypa i säng om jag ska orka upp i morgon. Natti!