Ja...dessa ungdomar kan hitta på dom. Kolla in min bonus son:

 http://www.youtube.com/watch?v=O2uN7KWrEGQ

Och här är min dotra som har fått nå skrattfnatt in på småtimmarna:

http://www.youtube.com/watch?v=AmgtejT2Txc

Det är bara klockans tickande som hörs, och radions ljud lite svagt nerifrån köket....  Roger har åkt till Sundsvall och alla barnen sover. T o m Mindi, hon är en riktig sjusovare, vill inte alls stiga upp på morgonen. Ibland kan det va lite besvärligt när barnen ska i väg till skola och dagis och så vill jag att hon ska ut och kissa på morgon innan vi åker. Hon brukar bara sträcka på sej och man får nästan putta ner henne från sängen...

Snart ska barnen väckas, försöker få igång nån slags rutin innan skolan börjar....har ju blivit lite si och så med tider under sommarlovet. Fast så ska det väl va också till viss del.

I dag ska jag ta och bära upp resten av grejerna på vinden. Tycker att det alltid är saker som än ska bort och än ska fram....

Nä...nu ska jag ta mej en kopp kaffe till innan barnen ska upp, men först lite bilder:

Undrar hur högt det kan bli? Alexander bygger torn och Niklas vill hjälpa till...

Niklas älskar fortfarande Pippi Långstrump. Han har filmerna och Lilla Gubben-gosedjur. Är det nån som har Herr Nilsson och Pippdockan så hör gärna av er!

Kommer han att jobba inom teatern tro...? Detta är hans favvosysselsättning: att klä ut sej.

Här kan ni gå in och kolla på lite fint scrapping

                         http://alleswe.bloggagratis.se 

Snacka om djungelfukt!! Man kan ju inte ens röra sej förrän svetten lackar både under näsa och i panna... Men det regnar ju inte i alla fall....fast jag vet inte vad som e bäst... I och för sej, det är väl så att nöjd blir man väl aldrig, vilket väder det än är. Antingen är det för varmt, eller det regnar för mycket, för lite eller för mycket snö (på vintern då hehe) det är för kallt, för slaskigt....ja listan kan göras lång.

I morse vaknade jag före 4 och kunde absolut inte somna om. Dels har vi, som jag upplever det, miljooooner flugor här i huset. Både små och stora spyflugor. Bläää! Det surras runt huvet på en så man blir ju galen.

Sen hör jag nåt knepigt ljud utanför... Det lät som nåt hest skällande. Vad i sjutton?? När jag legat alltför länge och lyssnat på detta ljud och funderat på vad det kan va så klev jag upp till slut. Ingen meningn att ligga i sängen och bara vrida sej runt, runt...

När jag tittar ut från altanen så ser jag den här:

Den sitter på hyreshusen mittemot och bara gapar hela jäkla tiden. Är det en kråka? Den lät då fasen inte som en sådan i alla fall....

Alexander och grannbarnen har börjat köra loppis ute på gatan. Dom säljer  en del av sina leksaker och samlar ihop grejer dels av mej som dom ska sälja. Och pengarna ska gå till Rädda Barnen har dom bestämt. Det är ju jättebra!

Här har dom ställt upp grejerna på bordet som drar ut när det är loppis, och in på kvällen.

I väntan på att det ska komma kunder.... 

Är det nån som har ett datajobb till min son?? hahaha  Jag tror att vuxit fast vid detta tangentbord!

Helt inne i sin värld....

Niklas har haft så kuuul ikväll! Han fick tag på en kulspetspenna och satt på övervåningen där han utövade sin konst på sina ben. Så läckert så! Han var jätteglad och visade vad han hade ritat och berättade gärna till. Vad säger man? Tur att det inte hamnade på väggen eller att det var en grov tuschpenna eller nåt liknande.

Får hålla lite bättre koll pennorna.

Senare kommer jag på honom att hänga i TV:ns framkant. Han såg nämligen på Pippi där hon använde nåt klister under skorna och gick i taket. Visst, det ville ju Niklas också göra. Men det blev TV:n istället. Innan jag hade hunnit fram så tänkte jag många tankar kan jag säga. Jag såg en bild framför mej där han ligger under den stora TV:n och inte kommer upp..... Uscha! Han hittar på han lille Niklas!

Nä, ska man strax lägga sej då eller...? Kanske jag gluttar på TV:n en stund först...

Har varit så trött idag... Niklas har sovit så oroligt och i morse halv 5 förstod jag varför. Magknip!! Han kom till till mej nästan dubbelvikt och bara storgrät. Sen gick han och la sej på soffan och drog upp benen mot magen och jag fick absolut inte ta i honom. Efter en stund ville han ändå sitta hos mej och då ville (eller kunde?)han inte gå själv, jag fick bära honom med hans ben uppdragna mot magen sin. Det var minsann inte lätt att bära honom i den ställningen... Men äntligen fram på eftermiddan då släppte det för honom. Då blev det verkligen "kalas" där bak..... Och sen hade jag en helt annan unge!

Nu till nåt annat! Vi har byggt in vår farstubro och gjort en hall av denna. Ville ha ett fönster i hörnet för att få in max med ljus.

Nu blev bilden lite mörk för jag glömde blixten.

Först tänkte jag om jag skulle ha en längd på var sida och en i mitten. Och då tänkte jag använda en "vanlig" gardinstång med en hörnförlängning, men det blev inte alls bra. Det blev för ostabilt. Till vänster om det lilla fönstret sitter ytterdörren. En annan fundering var om jag skulle ha en lång stång över både fönsret och dörren med en längd på var sida och en hissgardin i det stora fönsret.... Suck! Kändes inte heller så där jättebra. Eller ska man helt enkelt sätta hissgardin i båda fönsren? Jag har fått skygglappar och kan inte tänka klart nu verkar det som....

Finns det nån som har några förslag??? Allt är välkommet! hehe

Niklas hade salong i kväll igen. Denna gång var det hans docka som skulle friseras. Annars brukar det oftast vara jag som ska vara kund...

Han är en väldigt noggrann frisör...

Den här bilden hade jag tydligen sparat i en kamera som jag inte använder så ofta. Bilden är från -07 och Niklas var 3½ år.

Hittade en på Alexander också (inte i kameran ;) ) där han är ca 3 år.

Här är Sannas favoritbild på henne och Anitha. Och det är nog min också. Och kanske alla som kände henne... Det här fotot är så mycket "hon". Kommer ihåg den här helgen fotot togs... Det var midsommarhelgen 1991. Vi var ute i min mormors sommarstuga och den här dagen tog vi en promenad i skogen och på ängarna. Sanna var 2 år och det var väl lite jobbigt att ta sej fram på vissa ställen och ville bäras. Men jag kunde inte bära henne, jag var i 7:e månaden med Simon då. Så hon fick rida på Anithas rygg och hon blev överlycklig över detta....

Tyvärr gick Anitha bort den 28 september 2003, endast 38 år, och jag tänker på henne nästan varje dag. Hon finns alltid med oss. Jag saknar henne sååå himla mycket och ställer mej frågan om och om igen: "Varför??"

 Vi saknar dej oändligt, Anitha!

Vaknade med solen som sticker sina strålar in mellan persiennerna. Känns skönt att kanske vi slipper regnet idag...

Roger åkte till jobbet redan klockan 5 i morse, skulle till Sundsvall. Kommer hem på onsdag när det är dags för korpmatch.

När jag vaknade 8 sov barrnen fortfarande, det var så skönt att stiga upp alldeles själv. T o m Mindi sov, hon har förresten inte klivit upp än. Hon älskar att sova på morgnarna.....

Jag ska ta och väcka dom lite smått nu, alla mina barn.

Sen ska väl dagen sysslor göras. Det är inte klokt hur snabbt det snabbt blir stökigt.

Vi har känt varann i 25 år. Du tog hand om mej när jag var i en svår situation. Under alla år har vi delat både glädje och sorg. Ibland när livet har tagit oss in i olika faser så har det gått år när vi inte pratat med varann, men vi har alltid funnits i varandras tankar.

Sista åren har vi blivit mer tajta.... Och det beror väl på allt vad vi gått igenom. Du på ditt håll och jag på mitt håll. Men vi har alltid mötts på mitten och delat våra tankar och pratat om våra upplevelser.

Ibland behöver vi inte säga nåt, vi tänker samma sak när våra blickar möts. Det känns som om vi är tvillingsjälar.

Gråter du så gråter jag, skrattar du så skrattar jag...

Vi är så långt ifrån varann, och kan inte hålla om dej och ge tröst. Det skär i mej när du mår så dåligt, och jag önskar jag kunde hjälpa dej över tröskeln och ta dej därifrån. Men jag förstår att den tröskeln känns hög just nu...

Men på andra sidan står JAG!! Jag finns här, det vet du. Bara du kunde ta emot...

Du är en del av mej, det blev du för 25 år sen.

Jag älskar dej........

                              Annica